Följ oss på Facebook
Den gråaste staden på jorden
Alice Thorburn, dagensbok.com
RECENSION | Publicerad 2010-05-19
"Det känns som en jäkligt knäpp grej. Att frivilligt åka till Afghanistan. Men Diana Janse gjorde det. Hon arbetar som diplomat, och i den här boken skildrar hon sina år i Kabul, den gråaste staden på jorden, där man åker på sightseeingturer till ruiner och samtalar om hur många timmar elektricitet man hade igår. Man träffar krigsherrar som skryter om de framsteg som alldeles uppenbart inte har gjorts och biståndsarbetare som reser från katastrof till katastrof. Man kan nog lätt bli lite galen, frustrerad känns som ett för svagt adjektiv i sammanhanget.
Men det är något med Diana Janse och Kabul som stämmer överens. Inte för att det finns särsklit mycket att tycka om där, eller för att hon skulle passa in särskilt bra, utan av precis motsatta skäl. Kabul är i förtvivlat behov av någon som försvarar det, och Diana Janse är rastlös och har svårt att passa in någonstans. Att då befinna sig på en plats där ingen passar in, där alla är främmande, är att vara lite mer hemma. Att bli trött på kylan på vintern och värmen på sommaren, på människornas, särskilt kvinnornas hopplösa situation och på det tröstlösa i det uppdrag hon har, är självklart. Men när hon reser på efterlängtad shoppingsemester till Dubai eller åker hem till Sverige över julen längtar hon snart tillbaka. Det är som att livet är för lättlevt i västvärldens rikaste länder, tillvaron där en chimär."
