Pröva att i tankarna korsa Helena Dahlbäcks lyhörda text om barns närhet till smådjur i ”Litet djur i fara”, med tonfall från Barbro Lindgrens tidiga böcker om Mattias. Toppa med ett uns hemligaklubben-feeling ur Martin Widmarks och Helena Willis Lasse­Maja-böcker och dofta över lite Roald Dahlsk kaxighet.

Mixen ger en aning om stämningen i Katie Davies – i hemlandet England redan prisbelönta – ”Den stora hamstermassakern”. En bok som, utan anspråk på att lyssna ner mot de stora djupen, med småklurig text och Hannah Shaws muntert uppnästa illustrationer i svart-vitt, surfar fram på en vild och naivistisk gränslöshet.

Alltihop kretsar kring barndomens begär efter något litet mjukt och levande. Hund? Katt? Om inte de mest prioriterade önskningarna uppfylls kanske det ändå kan bli en hamster!?

Ibland utfaller det hela precis som i ”Den stora hamstermassakern” där syskonen Anna nio år, och Tom fem år, tjatar sig till en hamster. Eller, när djurköpet väl blir av som tröst efter en död mormor, hela två hamstrar: Nummer Ett och Nummer Två. Båda honor garanterar djurförsäljaren. Löftet till trots föder snart Nummer Ett ungar. Anna och Tom hinner knappt glädja sig förrän katastrofen är över dem och hamsterbarnen återfinns döda intill sin sargade moder. Nummer Ett har då inte bara förlorat sin avkomma utan också sitt ena bakben. Hamstermaken, för det måste ju ändå vara en hanne, är dessutom puts väck.

När chocken lagt sig, och hams­terungarna värdigt begravts i varsin tändsticksask, beslutar sig barnen för att undersöka tragedin.

Med hjälp av en klok och humoristisk dam i grannskapet startar de en utredning. Med förstoringsglas, block, inlånad polis­bricka och diktafon ”förhör” de misstänkta. Svaren de får berättar väldigt mycket om kvarterets brokiga liv och profiler men ytterst lite om orsaken till massakern. Utredningen fortsätter och mysteriet får till slut sin naturliga förklaring.

Katie Davies återger sin egen barndoms djurminnen utan nostalgiskt kladdiga överhäng. Berättartråden spinner snabbt i sitt hamsterhjul, men helheten är betydligt större. Barn och vuxna gestaltas med respekt och humor. Dialogen känns avspänt lustig utan att bli klämkäck.

179 sidor varm humor för lågstadiebarn och deras vuxna.