"Jag hade nämligen en väldigt, väldigt bra läsupplevelse!"

Johanna Lindbäck, Bokhora

RECENSION | Publicerad 2010-09-20   2 kommentarer

Jag gissar att det kommer att talas en del om noriska ordspråk i höst. Nora är huvudpersonen i ”Ursäkta att man vill bli lite älskad” och här och där är hennes visdomar nedtecknade. Tex, ”alla vägar bär till fuuuuck”, ”man har aldrig roligare än bordet bredvid”, eller ”alla goda ting är någon annans”. Ja, ni förstår principen.
De noriska ordspråken är en av de saker som får mig att skratta rätt ut, ojas, få hjärtsnörp eller nicka igenkännande när jag läser boken. Eller all of the above på samma gång. Jag hade nämligen en väldigt, väldigt bra läsupplevelse!

Nora är en helt vanlig gymnasiejej. Bara lite för lång, lite för fet, lite för tråkig, lite för kill-befriad. Och i allt det, så himla lätt att identifiera sig med. Annat är det med hennes kompis Lisa Lind. Alltid i centrum, massa killar, mycket rolig, mycket söt. Men det är okej, för Lisa och Nora ÄR bästisar, sen länge. Vått och torrt-bästisar. Iallafall tills Lisa stannar hemma från skolan i en vecka och inte svarar på några sms och är skitförbannad. På Nora! Varför? Man (ja, och Nora) börjar ju undra rejält.

Jag älskar språket och karaktärerna. Ni vet att PO Enquist brukar prata om absolut gehör? Det finns här i dialogerna. Så. Himla. Bra.
Och Nora och hennes kompisar och love interests (jo, för det kommer några såna), samma. Helt fint utmejslade och levande. Roliga, sorgliga, fina, gulliga, snälla, jobbiga. Man gillar allihop!
Så dessa två ingredienser gör att man bara dras in i handlingen, ren fröjd, allt flyter så bra, så bra. Ända tills vi kommer till men-et. Det finns ett litet sånt. Handlingen blir lite stillastående efter ett tag. Det är en bit in, fram mot slutet. Konflikterna segar ihop, allt står och trampar, blir varken hackade eller malda. Det är mitt men. Inte jättestort, men från att ha varit superengagerad så blev jag mer otålig och ”jaha, men nu då, kom igen?”. Fast, inget jättestort men. Jag tycker ändå verkligen att man ska läsa Thydells bok i höst, gammal som ung! Alla behöver få sig ett noriskt ordspråk till livs!