När en älskad mor går in i skuggorna

Paulina Helgeson, Svenska Dagbladet

RECENSION | Publicerad 2010-09-24

När minnena tränger undan det närvarande och blicken ser något annat än det den har framför sig blir åldrandet ett problem, och kanske till och med en börda. Då åldersglömskan blir demens går en person ofta förlorad fastän livet ännu inte tagit slut. I boken ”Min mamma” skildrar den Marocko-födde Tahar Ben Jelloun hur den älskade modern stegvis lämnar sitt välordnade liv för en existens i skuggorna, där de närstående döda besöker henne oftare och oftare och barnen förväxlas med syskon och föräldrar. Guldsmycken slängs bort eller kastas i toaletten, imaginära lunchgäster skall trakteras och den både avskydda och oumbärliga hushållerskan misstänks för allehanda konspirationer.

Ben Jelloun varvar berättelsen om moderns gradvisa förfall med att skildra hennes liv, från det första giftermålet vid 15 års ålder, till det nuvarande änkeståndet efter den tredje maken. Det blir en historieskrivning inte bara över modern som person, utan också över ett kvinnoliv som formats av lydnad, traditionsbundenhet och acceptans, liksom strävan efter att vara en god hustru och mor utifrån samhällets och familjens definitioner.

Texten blandar Ben Jellouns eget återberättande med långa monologpartier där modern själv får tala. Ur hennes mun kommer minnen, inbillningar, kärleksförklaringar till barnen, böner, oro över hushållsbestyren och bekymmer över att medicinerna gör henne snurrig och får henne att glömma. Rädslan, inte för själva döden men allt som omger den, hålls borta med hjälp av ett ständigt återkommande planerande av den egna begravningen, med instruktioner till barnen om hur allt skall göras på bästa sätt.

Tahar Ben Jellouns minnesbok över modern är en stillsam betraktelse, där kärleken i den författande sonens öga blir tydlig när han följer modern genom alla stadier av själslig förvirring och kroppslig upplösning, med den egna sorgen över sakernas tillstånd som ständig följeslagare. Den nära skildringen av demensförloppet blir tyvärr också textens svaghet, såtillvida att moderns ständiga upprepningar och omtagningar till slut ger de delarna av boken slagsida åt det tröttsamma.

”Min mamma” är en både obehaglig och välkommen påminnelse om att vi aldrig kan ta för givet att vi får förbli oss själva.